Backspegeln 2 "Soppatorsk"


Ni som följt lite av mina inlägg vet att jag berättat om mina bensinproblem.

Den här händelsen utspelade sig i slutet av 70-talet då jag hade min Firebird Cabbe som på denna tid
var sk sommarbilen. Man hade ju en gammal opel på vintern (inte smart val med tanke på värmen)

Vid den här tidpunkten var man alltid fattig man hade liksom lite pengar alltid om man säger så.

Den här fredagen var inget undantag, jag var på glid mot stadens kärna och visste att jag hade dåligt med
soppa men man skulle ändå in till torget. Vad som också var dåligt var innehållet i plånboken.

När jag så glider över viadukten som går över motorvägen innträffar det oundvikliga, SOPPATORSK.

Mitt uppe på viadukten, men jag hade ganska god fart och det var bara 200 meter till OK macken så det vara bara att hoppas på bra lagerfett.

Jodå jag hade bra fart och gled så in på macken, och upp brerdvid en av pumparna.
På andra sidan stod en snubbe och tankade sin merza tror jag att det var och han hörde ju inte att jag liksom
kom smygande och jag hade väl en del fart över.

Jag gjorde en tvåfotsbroms så att det skrek både i hjul och grus.

Snubben som tankade gjorde nog på sig för han hoppade en halvmeter upp i luften och i handen
höll han munstycket som fortfarande pumpade ut bensin med fullt tryck.
Helt paralyserad av händelsen försökte han få tillbaka munstycket i hållet utan att släppa knappen.

Han lyckades till slut och då hade han spolat av sin bil med en hel del bensin.

Han utbrast fan vad rädd jag blev, hörde inte att du kom.

Nä sa jag, jag körde SOPPATORSK på viadukten så jag fick rulla hit.

Jag kände tjejerna som jobbade på macken, så jag flirtade till mig en hel TIA, till låns naturligtvis.
Jag släntrade så ut till pumpen som var en sån här automat som man lade pengarna i en liten låda
och sköt in dom.

Snubben med merzan var fortfarande kvar, han hade torkat av bensinen från sin bil och  nu gick han och runt och beundrade bilen och tyckte den var fin och frågade lite om motor och sånt där ni vet som är intressant för oss killar.
Drar inte en sån här bra med soppa sa han, näää inte så farligt under 2 liter i alla fall sa jag.

Sen såg han på när jag petade i min tia i automaten, och jag började så fylla på dom 5 liter man fick
för sin TIA på den tiden. (låg på ca 2kr litern)

Nu såg han ut lite som vargen i gråben och hjulben när han tappar hakan till marken.
Fan körde du inte slut på bensinen sa han, jorå sa jag men jag kommer några runder på stan
sen träffar man alltid nån annan som har lie flis sa jag, det löser sig.

Han sa inte mer, och jag hoppade in i bilen pumpade upp soppan och drog iväg i ett rökmoln
och när jag tittade i backspegeln så stod han fortfarande kvar vid pumpen och kollade efter mig
när jag for iväg i natten mot nya äventyr.

Han fick en berättelse med sig om den fattiga bilburna ungdommen som han säkert berättar vid fikabordet än idag.
 


The Firebird Man


The StarMan Story 4-5

The StarMan Story 4

Forts På The Story.

När våren så småningom kom så var det dags att glida neråt södra sverige igen med min
fräna Pontiac. Försäljaren sade att motorn var bytt och att det låg en 455 under huven men det
betvivlade jag starkt. det var nog orginalmotorn.

Det tog inte lång tid föränn planerna var i full gång med att ändra bilen.

Man skall komma ihåg att detta var i en period då Jänkebilar skulle ha en högst personlig prägel,
speciellt muskelbilar och något orginal skick var det inte tal om. .

Bilen lackades om i Royal Blue Glowbele Metallic, metallspånen var så stora att det gick åt 23 lager klarlack.

Inredningen klädes med blå plysh och guldfärgad teddy, idag hade man kräkt, speciellt med tanke
på att det var en fin orginalinredning i bilen.

Men jag hade många roliga stunder med den här bilen. Jag tyckte till exempel att den gick lite
tyst
det skall ju liksom döna lite grand, det fixades på den lokala OK macken som var lite av ett tillhåll
på den tiden.
In med bilen på lyften sen borrade jag en mängd hål i varje ljudämpare med ett 10mm borr och
vips så hade man dön.

Ett av de roligaste tilltagen var att elda däck dvs BurnOut, jag var förbannat rädd om mina nyligen
inköpta breda sulor bak men kund inte låta bli att bränna på lite då och då.

Då kom vi på att Chevrolet Nova som hade 13tum fälgar faktist passade bak på Pontiacen hehe.
På OK låg alltid en massa halvbra däck i en bunke bak macken.
Fredagkvällen börjad med att kränga på ett par hyfsade sulor sen var man på G.



Med en Pontiac skall man ju göra röksignaler, här sjunger jag The Platters gamla smoke gets in your eys fast då med indianspråk.
Det vita lilla scopet på huven var varvräknaren en sk Hood Mounted Tac.



Det finns nog inget som luktar så gott som hederligt däckgummi.



Så här brukade kvällen sluta. Flat Tire.

Dom som såg showen brukade tycka det var häftigast på kvällarna när man kom ner på stålradialen
för då sprutade gnistorna som kapskivor bak bilen. Nästan så man får ståpäls av bara tanken.

Snabbt fram med domkraften och byta däck. I hjulhusen fick man emellanåt skrapa av gummi
som satt som en tjock matta.
Nästan så man skulle kunna lämnat in och regumerat med denna matta.

Ingen Rök utan eld, det är jue en Firebird.


The StarMan Story 5

Forts på The StarMan story.

Jag kommer at publisera en del roliga händelser i backspegeln så småningen runt denna bil.

På den här tiden var det ett rent helvete att få en bil vettigt försäkrad ocj jag kunde på sin höjd få
en halvförsäkring på Länsförs. Jag hoppades att inget skulle hända och i så fall skulle i alla fall jag inte vara orsak till olyckan.

Så en sommarkväll när vi skulle åka och ta en sen kvällsfika vid stranden hände katastrofen, en
flock tjurar sprang rakt ut framför bilen och krachen var oundviklig.

Hastigheten var relativt låg och ingen av oss som satt i bilen blev skadad.
Höger skärm och huv gick åt pipan samt lackskador på alla möjliga ställen. Pluss skador på
kylare och andra metalldelar i fronten.

Chocken blev total när försäkringbolaget som också hade bonden försäkrad hävdade att enligt lag skall man anpassa hastigheten så att man kan stanna framför varje förutsäbart hinder som det står i texten.
Jag föstod vartåt det lutade bonlurken och försäkringsbolaget gick till sängs och jag fick svartepetter.

Trots idogt försök i flera rättegångar blev slutnotan på mitt bord. lagen var tydlig.
Djur som går in och betäcker grannens kor är skyldiga.
Djur som trampar ner grannens gröda är skylldiga.
Djur som tar sig ut på vägen trots dåliga staket och troligtvis blivit skrämda av en hund som rätten sa, är inte skylldiga. Där ligger ansvarsbördan på fordonsägaren.
Detta stod i lagtexten från sekelskiftet.

Jag har fortfarande inte riktigt kommit över detta.
Sunkiga advokater som inte gjorde sitt jobb för det fanns inga pengar att tjäna.
Ett försäkringsbolag som ville rädda sina slantar och fjäskade för den som hade högre premier.
En rätt bestående av fega hobby tolkare som inte vågade trotsa en hedenhöstext.
En sur bonde som trots att jag erbjöd mig betala all självrisker åt om han erkände att det var hans dåliga staket som inte hållit tillbaka djuren inte ville diskutera ämnet.

Enda glädjen var att Tjuren strök med, men efteråt hade jag gärna sett andra tagit denne stackares plats.



Snygg lack, Cragar SS Kromade fälgar, Varvräknare.



Grymm front.

Bilen sålldes då jag inte orkade fixa den och mina planer gick mot större och mer slagskeppsklass.

To bee continued.


The StarMan Story 3



Här kommer fortsättningen på The StarMan story.

Om ni kommer ihåg så Körde Bilhandlaren in den snövertäckta bilen i bilhallen, och
hans kollega serverade kaffe till oss andra frusna.

Jag var förvisso varm av kärlek till den nu tinnande bronsfärgade Pontiacen, och jag hade redan bestämt mig.
Det var inte min ursprungsdrömbil men nära nog för mig.
En snabb koll så att det inte var rost i nederkant på bilen samt att motorn gick, det räckte för mig.
Den skulle bli min och Handlaren började ta fram nödvändiga papper.

Men han behövde en handpenning innan det var klart: Jag som inte hade många korvören på mig
vid tillfället fick gå varvet runt med mössan och jag fick ihop 200:-. Det räckte.

Avbetalningsplan gjordes upp, och han hade en hall där han kunde ställa undan billen tills våren kom och min stockholmsutbildning var klar.

Jag kom ut med kvitto på inköpt bil från försäljningskontoret och med en obeskrivlig kännsla av lycka.

Nu var alla snöflingor borta från bilen och alla polarna gratulerade till köpet av den fräna Pontiac cabben. Vadå cabbe !!!!!!!!!

I all kärlek till den vackra fronten och ett snötäcke som dolde det fällbara taket hade jag tro det eller ej missat att bilen var en cabbe.

Det är som man säger kärleken är blind.




The StarMan story 2



1978 började jag jobba i Flottan och det bar iväg till Stockholm för utbildning på Berga
Örlogskolor framåt höstkanten.

Jag kommer ihåg när vi närmade oss Stockholm så i höjd med Handen såg jag en stor skyllt USA-Bilar.

Utbildningen fortgick och man hade inte mycket fritid, men jag kommer ihåg att vi åt på Sveriges
första MC Donalds, köpte Boots på SkoUno (har dom kvar ännu).

Så en vinterdag i november då snön låg tjock kunde jag inte hålla mig längre utan nu var det dags att besöka
den där USA-Bilssnubben i Handen.
Jag och några polare åkte dit och där stod det flera rader med Jänkebilar övertäckta med snö och det var
bara frontarna som stack ut ur snön.

Men wooow ur snön stack det ut en front på en häftig Pontiac det var en Firebird -69, och jag blev
förälskad i ett nafs. Försäljaren kom med borste och borstade av snön på huven och då framträdde
dom två luftintagen på huven som sade att det var en 400.

Det var på kvällen också så man såg ju inte speciellt mycke.

Priset var 19000 och det var ju ingenting tyckte man, men med en månadslön på lite över 2000 så var det en hel del, han sa vi tar in bilen i hallen och tar bort snön.
Medan hans kumpan fortsatte borstningen vid dörren för att komma in i bilen knallade vi andra in i värmen.


Forts imorgon

The StarMan

The StarMan Story 1.



Vem är StarMan.

Ända sen jag fick min första leksaksbil har jag varit förtjust i Amerikanska bilar och
sade alltid att när jag blir stor skall jag köpa en Amerikanare.

En del i den här familjen tycker forfarande att jag borde mogna och växa till mig.

När jag så blev 15 bast bestämde jag mig för att det var pontiac som gällde för mig, och i en
teknikens värld från 1972 där dom presenterade årets Jänkebilar så var där en bild på en GTO coupésom jag blev sålld på.
Det var den vulgära fronten och coola huven (eller locket där framme sm min dotter säger) som verkligen satte blodet i svallning.

Efter lite forskning så fick jag reda på att 1972 så kunde man inte få en GTO som cabb, men man kunde köpa en LeMans med ett sk Endura Option vilket innebar den fräcka fronten och motorhuven.
För cabb skulle jag ha eller convertible som det så fint heter.

Så där var min drömbil född.

3 år senare tog jag körkort och nu var det dags, trots föräldraras idogna intalande att jag skulle
växa ifrån det här med stora bensislukande bilar.

Men man kunde lika gärna försökt få jorden att snurra på andra hållet.

(forts imorgon)

The StarMan


Backspegeln 1 "Kall Opel".

Fick en komentar från en broder i Karlstad om min frusna volvo
och minnen runt gamla oplar.

För inte så många år sedan var jag sålld på gamla oplar som sk vinterbilar,
ja det gick ju bra att köra med dom på sommaren också men då skulle man
ju åka amerikanare.

Jag hade ett gäng oplar i form av rekord coupé, tyckte dom var skithäftiga då
och det tycker jag idag också och skulle gärna behållt några men
tro det eller ej även för mig så finns det en gräns. Gränsen ivrigt påhejad av min fru.

Det här minnet var från den tiden då MC Donalds var ett ställe som liksom bara
fanns i dom större byarna typ Stockholmen (ja ni har väl läst Barna Hedenhös).
Jötebörg och Malmön men så kom det sig att det öppnade i några förorter
och andra medelstora byar, och Lund utanför Malmön var ett sådant ställe.

MC donalds var ju liksom hamburgarnas mecka med anor ända från 30 talet och det
första riktiga stället öppnade 1955.
Så vi fick ju då och då kvista till Lund det var ju bara 8 mil.

Men i alla fall var det så att när vi satt och kollade in någon gammal film eller
bara satt och lyssnade på gammal god Rock,n Roll så blev man ofta lite hungrig.
Vid detta speciella tillfälle jag kommer ihåg var det mitt i vintern och suget smög sig på
oss, och den här gången var det inte dom lokala ställen i Kristianstad som gällde
utan naturligtvis skulle vi till MCD i Lund. Dom 8 milen till Lund kändes som en mygfis.

Det var ju bara det att jag liksom inte hade någon värme i Opeln men det fick ju
inte hindra oss för nu såg vi oss sitta och frossa på en massa Big Mac,s och strips.

Så vi lindade in oss i filtar och min Polare satt och skrapade rutan på insidan under vägen dit.
Vi hade heller inga problem att stampa takten till musiken och jag kommer inte ihåg om det var denna
gången eller en annan gång som polaren fick gasa medan jag stampade liv i min domnade fot.

Men naturligtvis kom vi fram, lite frusna men mmmmmmmmm vad gott.

Och vägen hem kändes inte så farligt, inte nu när vi fått våra Burgare.



En av mina gamla oplar med lite flingor runt om, så nostalgiskt att man blir
tårögd, men jag tror jag fryser av bara tanken.
Kanske skulle ta volvon till Lund för att uppleva en notalgisk resa.

"MCD Man"


Nyare inlägg
RSS 2.0