Från 80-talet med 50 tals ös

På 80-talet,s mitt besökte flera gamla rocklegender Sverige. Chuck Berry, Little Richard,
Fats Domino, Jerry Lee, mfl
Chuck Berry Skulle uppträda i Norrvikens Trädgårdar i båstad och naturligtvis tog vi pontiac
58,an och drog dit.



Min fru som ofta fick köra fixade det bra.

Väl framme satte vi oss skuffen drog på hög musik och värmde upp, och det var här
jag och min polare myntade utrycket "SKUFFROCK" (skuffen = Kofferten, Bagageutrymmet,)

Detta blev sedermera ett myntat uttryck för fest i skuffen.

Planen var att försöka få en autograf på biljetten men den slök dom vid inträdet.




Dagen till ära hade jag min ljusblåa kavaj.

Under förbandets gnidande som för dagen var Sky High och Louise Hofsten skulle vi
gå och lätta på trycket och gled bak scenen mot toaletterna och vem kommer inte ut
ur sminklogen om självaste Chucken, vi språkade lite med honom och va f....n
jag hade inget att få autografen på så jag sträckte fram armen och bad han skriva
på kavajen, inte skall jag skriva på kavajen sa han. Japp sa jag.

Det blev en lite gles autograf då kulspetspennan inte greppade riktigt men jag har
inte använt kavajen sen dess.

Det Var mitt Möte med Chuck Berry




57 Pontiac "The StarMan Story 17"

1988 köpte vi 2 stycken 57 pontiac StarChief,s en me sanslöst massa options på
och en som vi skulle ha som Daily Driver den sistnämda kom hem 3 veckor
innan power meet.

En gång var den röd o vit men omlackad och pinstripad i slutet på 60-talet.
Den kom från Californien och var sanslöst bra i karossen.

Motorn gick bra och Besluta fattat bilen skall bli klar till power meet,
här provgasas det.





Under tre veckor bodde jag på en tältsäng i köket och var i princip uppe varannat
helt dygn o halva nästa.

När jag var i väg och lackade bilen så slog åskan i huset och vi hade änglavakt
att inte allt brann upp. men mitt första lackjobb blev ganska ok.

Jag blev klar en timme för sent pga att det sista jag skulle göra var att byta däck
och när jag sänkte ner bilen så tog avgasrören emot så det tog en timme extra att
modifiera, så iväg till power meet bara en timme försenad.

På power meet ställde vi upp i klassen Concourse De Elegance dvs Matcha kläder
o bil, året innan blev vi trea men det här året vann vi faktist.



Bilder från Power Magazine. Mayfair Yellow och Vit.



Hittade faktist ett nytt framskärmsemblem på träffen.



Till och med myggjagarna hade fått samma färg som bilen och min böna
sydde själv sin gula klänning och modifierade min kavaj. 



Hemma Kristianstad igen och ett snyggt nattfoto.

Pontiac 60 del3 "On The Beach"

På vägen hem från Beach Boys Conserten i Lysekil stannade vi till
I Melby Strand för att insupa lite Surf Atmosfär, ta lite bilder till vårt nya album
och surfa ett slag.



Här poserar vi medan Wendy är ute med surfbrädan i bakgrunden på en pipeline
Tyvärr inte så höga vågor så hon fick upp med seglet.
 


The Surfin Safaris i sitt rätta element.



På vägen hem stannade vi till i Göteborg och köpte dom nyligen släppta CD Boxarna
med Beach Boys.
En härlig solnedgång hade suttit fint på den här bilden.



Den snygga fronten med en segelsurfare långt bort.

 

Om ni tror det var slut här nejdå ett par dagar senare var det konsert nr2
på Christinehofs slott, Uppladdning och biljett inför den konserten.



Här hängde vi allihopa på staketet och höjdpunkten var när Mike Love
pekade på oss sa att kände igen oss från Lysekil.
En annan snubbe som sett Beach Boys i London i början på 60 talet kom fram till
oss och sa vi såg likadana ut.



Ännu en härlig konsert med Cheerleeders och bra musik.



På tal Om cheerleeders, här poserar våra egna C4 Lions Pom Pom Girls med den
fräna Surfmobilen.
Bilen sålldes så småningom till en snubbe som hade en 60 Catalina Cabb och var
helsålld på denna.

Den nya gula Surfmobilen är numera en 58,a och det blev ingen reunion av
Surfgänget till årets Beach Boys konserter bara en av vårt gäng var där
i Karlstad det kändes hårt när Carl Wilson gick bort så jag har inte riktigt
varit sugen på nån konsert men nästa gång....

Några av oss var på Brian Wilson I stockholm och Malmö  för några år sedan
ett riktigt bra gig i stockholm inte riktigt lika bra i Malmö.

 



US TOUR89 Orkan - Skräcködla - Batman

Under den händelsrika US turen 89 var det en sak som satte skräck i mig och
som forfarande ger kalla kårar.
Det var händelsen på Boing planet från Tower Air.

När vi satt och vänatde på att planet skulle bli fullt så satt vi på ett 3 säte,
min polare Henrik Längst in och jag i mitten och mot gången en ledig plats.
Man tänker alltid bara det kommer en trevlig person som skall sitta bredvid,
men när jag såg denna varelse komma in genom dörren på planet ett antal meter
bort så kände jag genast oh no! hon kommer att sätta sig här.

En blonderad, översminkad dam i 70 årsåldern och med en bister min som
fick blodet att frysa.
Hon parkerade sig bredvid mig och hennes man precis framför.
Sen började showen. Hon började svära och skrika för att hon inte hamnade bredvid
sin man och detta så att halva planet hörde och hon hade nog resesällskap i resten
av planet för hon skrek till dessa oxå om att hon skulle skriva till expressen mm mm.

När planet dröjde 10 min och man tillät rökning under denna tid påtalde hon detta för
personalen i en volym som gjorde att det var nog här min begynnande bullerskada
började. Jag kröp närmare H och vi stirrade på varandra och undrade hur länge detta skulle
hålla på.
Då fick hon plötsligt ett fingerat hostanfall och höll på att kräka, hennes gubbe sa inget 
under hela showen och resterande resa.
När så väl hon hämtat sig från denna hosta fortsatte gallan att flöda och på engelska
som ingen förstod frågade hon frekvent högt och tydlig hur länge vi skulle sittta här.




Den här dinosauren från Hersy Markanden får symbolisera damen i fråga.
Byggd av bara bildelar.


Flygvärdinnorna började dela ut tull papper och andra dokument som skall fyllas i
samtidigt som planet började taxa ut för start.
Dessa papper ksatade hon i huvet på sin gubbe och skerk "jag skall fan inte fylla i nåra djävla papper".

Väl uppe i luften började ölen som intagits på flyplatsen vilja komma ut men jag vågade
min själ inte fråga om jag fick passera, jag är övertygad om att jag hade fått en smocka
så ilsk som hon var.

Efter ett tag skulle det serveras mat men innan dess kom dom och frågade om vi ville
ha något att dricka, vi beställde vars en konjak som modhöjare dom kostade 4dollar
och flygis hade ingen växel vilket han skulle komma tillbaka med, detta sade han på
engelska, Tyranosaursen skrek jag skall oxå ha en konjak och han upprepade meningen
till henne om växeln vilket hon inte förstod så nu började hon yla om sin uteblivna dollar.

Och pang där fick jag en armbåge i sidan och för första gången vände hon sig mot mig och
sade halvhögt tror du jag får min dollar jag som då satt i H ,s knä sade med darr 
"det tror jag nog"

Ett par minuter senare kom flygis tillbaka med våra dollar och sade till ödlan att jag
kommer med din växel om en stund. detta var inte vad hon ville höra utan nu ökade
röstvolymen och hon skrek på den manlige värden "jag vill ha min dollar"
"Jag vill ha min dollar"
Nu hade personalen fått nog så nu kom stewarden fram till ödlan och sade till henne
att dom inte skulle servere henne något mer, det var frälsningen hon blev tyst och ansiktet
såg ut som en vacumkammare sugit in fejan.

När hon så smög bort till Stewarden för att försöka prata till sig en middag som vi andra
fått. Sa jag lite halvhögt det var djävla osmak att han framför skulle ha med sig morsan
på planet sen smög jag iväg på toaletten.

Jag undrade lång tid efter vad hennes gubbe tänkte om denna  skräckshow som höll på i
en och en halv timme. men hos mig satte den spår.




Här är vår fina Van och det packas bildelar för glatta livet.
Vi stannade några nätter hos en kontakt som H hade.
Detta var innan perioden då hyrbilar prejades och rånades s hyrfirmans
namn stod med stora bokstäver.


Väl framme i NewYork fick vi så cirkla ett par timmar då Orkanen HUGO hade ställt
till problem och landningen blev fördröjd.
Så jag har sett NY från ovan ganska länge. 
Första natten bodde vi i utkanten NY för vi skulle hälsa på en snubbe som hade en
57 bonneville cabb som jag var sugen på.
Efterdyningarna av HUGO kastade varuvagnar som löv på bilarna på parkeringen vi bodde
på, och det slog eldkvastar ur elcentralerna som sitter uppe på stolparna.
Men vi kunde fortsätta vår resa mot okända och kända mål.




En kontakt jag hade, Paul. Han hade en BATMOBILE byggd på en Cheva 60 cabbe
som grund. Paul hade även en huva han gjort mycke fränt.
Här poserar han med undertecknad.



Ganska frän va. Jag har för mig att det gick att gör eldklot med rören på
skuffen. Paul var på väg att flytta från Ohio till Florida hmm undrar vad han gör idag.



När vi så satt på planet hem, denna gång på höger sida av planet och jag satt mot gången,
H mot fönstret i en två sits. Då säger jag hoppas det blir lugnare hem.

Då lutar sig en dam från vänstra sidan på planets mittsektion som är 4 stolar, över
mot en herre som sitter precis bredvid mig på andra sidan gången och säger med hög
och tydlig röst "Jag tycker bäst om sekvensen  då Moses kommer ner från berget"
Jag tittade på H och la av ett hästagarv. Dessa religösa människor underhöll med
bibelsitat en bra stund tills dom släckte och jag kunde fly in i filmens värld.

A happy End ?

US TOUR89: Knark-Cheva 58 Cabbe-Komandokniv

DEL 2 från USA äventyret 1989.

Om ni tror att man bliv lite skärrad när sheriffen kollade upp oss så blir
det snäppet värre i fortsättningen av berättelsen om US TOUR89 .



Här ännu en bild från Skroten i Virginia.

Någon hade monterat skärmspjut med belysning från en 57 pontiac på denna
59 Pontiac, allt slit att få av dom ganska poriga spjuten resulterade i att dom fick
behålla dom. Jag ville inte betala 50dollar styck för detta skick.


Resan började ju med flyg till Newyork.
När vi kom fram till NewYork så blev det ganska mörkt innan vi fått tag i
våra väskor som var försenade och kom med nästa plan samt att vi varit och fixat vår hyrbil.
Så i mörkaste natten lämnade vi så NY och naturligtvis lyckades vi köra fel så vi kom in
i Bronx.
Inte en människa var ute och bilvrak stod här och där och plötsligt fick vi rött ljus, laglydiga
som man är stannade vi. Jag satt i passagerarsätet och när jag så kollar ut genom sidofönstret
ser jag bara ett svart ansikte med 100 vita tänder rätt upp mot rutan och i ena handen
en liten påse med vita tabletter och han skriker DO YOU WANA BUY!
Jag nästan for upp i min polare H,s knä, och när vi kollar åt vänster är ett par snubbar på
väg mot den andra dörren. (vi hade i alla fall låst dörrarna)
Jag sa snabbt till H tryck ner pedalen till höger och stanna inte för nåt, vi lämnade platsen
med skrikande däck och något högre puls puuuuuh. Vid nästa stoppljus stannade vi inte.




Ett par Imperial 61:or från Virginia skroten, ägaren på skroten undrade om jag inte var
intresserad av en spinnerkapsel från 58. Jo fy för sören det är jag, men när han visade
kapseln som fick ett russin att framstå som som en insjö en vindstilla natt så förstod
jag att här blev det ingen affär.


Efter hela äventyret skulle vi så tillbaka till NY för att resa hem, och näst sista natten
skulle vi sova i vanen och vi hittade så en liten MC Donalds mitt i NY där vi parkerade.
Men det är ju ganska mycket liv och rörelse i en storstad så det var svårt att komma
till ro. Men till sist slumrade man till men vaknade abrupt av en polissiren en sån där
kort stöt ni vet som man ser o hör i filmer och det var precis utanför bilen.
Saftblandarnas rödblå sken spelade in genom framrutan.
Nu är det klippt tänkte vi, och trodde att det var oss dom var ute efter men då hördes ett jäkla liv
från andra sidan och det började skrika personer bl,a DO YOU WANA FIGHT och Poliserna skrek
från sin sida och det höll väl på en stund.
Under tiden hade jag tagit fram min 25 centimeters komandokniv som jag höll stadigt i
handen och jag låg bara och väntade på att någon typ skulle tro att bak dom igentejpade fönstren låg en förmögenhet och att snart skulle någon slita upp en dörr eller krossa ett fönster.

Till sist orkade jag inte längre utan jag sa till H jag går in och sätter mig på det nattöppna
MC Donaldsen och vaktar med en bok så kan du sova.
Det hände inget mer den natten och i gryningen åt vi vår frukost för att sen köra tillbaka
med bilen till hyrfirman. Ryyyyysss.

Om ni tror att detta var det värsta på denna resa, nix pix
To Be Continued.


En annan skrot som låg i Ohio hade massor med bilar från 50-talet.



Trångt och med träd emmelan. Detta var 89 och redan då hade man varit
här med stora lyftkranar och lyft ut bilar mitt inne i sådana här samlingar
.
Hit åkte vi för att det skulle finnas en 58 pontiac cabbe här.
Efter 2 timmars letande fick jag be ägaern och gå och visa var den stod för jag
gav upp trots beskrivningar.
Då gick han före och in bland alla bilarna och fram till en 59 cabb, jaha så var det
med den kunskapen om sitt egna arv.



Bildernas bild,
I denna bunke ligger en Impala 58 Cabb
. samt lite annat smått o gått.

Ha det bra
E




US Tour89: Pistolhot, Skrot och Chrysler 55

Här kommer en en rapport från backspegeln.

1989 skulle jag och en polare besöka lite skrotar på östsidan av USA
och vi hyrde en Van som vi fort runt i och ibland sov i.
Vi brukade stanna vid MC Donalds och äta kvällsmat sen körde vi runt
på baksidan för att slumra in, på morgonen käkade frukost tvättade av oss och
for vidare.

Så även denna kväll i Virginia någonstans, och vi satt i bilen och käkade våra
burgare och vi tyckte väl att dom kollade lite snett på oss genom fönstret där
vi satt och käkade och läste karta.

På morgonen körde vi runt, gick in och käkade vår frukost och några av tjejerna
kollade lite igenkännande på oss och efter ätandet gick vi ut och hämtade
tandborste å tvål för att fräscha upp oss, min polare gick ut lite innan mig och
när jag så kom ut fann jag oss prejade mellan två polisbilar och en polis hade dragit
sitt vapen.
Min kompis hade redan börjat famla efter ID handlingar jag blev uppmanad att
göra det samma.

När alla missförstånd var avklarade visade det sig att en månad tidigare hade 2 killar
i en vit Van med NewYork skyltar (som våran) gjort exat samma sak som vi, bara det
att dom hade rånat stället innan dom stack.

Poliserna var inte av på service inriktade nivån denna dag och när vi frågade efter
några bra bilskrotar fick vi inget napp bara bistra blickar.
Så kan det vara när man gillar MC Donalds och vita vans.

Vi hittade så vår skrot

Philbates Auto Wrecking hade haft både verkstad o mack men var nu bara bilskrot med
6000 bilar från 50-60 talet som det stod i annonsen att dom hade.
Vi gick ut på skroten genom en dörr på baksidan och där låg tusental rostfria lister i buntar
hmm konstigt tyckte vi.

Böljande skogsklädda kullar med mängder av bilar mötte oss och vi plockade av
lite lister och annat smått o gott.
När vi kom tillbaka och skulle betala tog han fram mått bandet och mätte listerna
det blev 20 dollar per 20 cm. gulp froosssa.

Vi gjorde som många andra gjort gick och lade listerna i bunkarna där andra också
storknat av priserna.



En fräck chrysler 55 värd ett bättre öde, idag är den kanske renoverad eller blivit 100
nya småbilar.

Imorgon kommer några bilder till härifrån


The StarMan Story 16



1987-88 fick vi tag i ett hus som vi tyckte var OK, under husjakten var måttbandet
ett av tillbehören som följde med och användes flitigt.
Tanken var ju att fanns det inget stort garage skulle det få plats ett dylika som
jag kunde bygga.

Målet var klart, det skulle byggas en dealerhall för Pontiacs.

Här hade jag också lämnat den miltära banan och börjat jobba på hemma fronten.



På tomten fanns redan en liten länga och bakom den började projekt D-Hall.
Ni ser grusbunken som skall skyfflas ut i grunden.

Nu när jag fått en egen liten tomt började jag samla ihop lite andra bilar jag hade
här och där, och även köpa på mig några till.
Till vänster n Plyma 56 som har en egen historia. En Mazda 818 från -76,
En Opel rekord -66 2dr sedan. Bakom Amazon 65.an en vauxhall-72.



Här svetsar jag takstol.



Här är det mest av den nya D-Hallen färdig, Och ett par bilar till har hittat hem.
En Taunus 64 som jag planerade att göra om till Batmobil. en Opel olympia 67
tror jag det var. Till höger en mazda 818.

Ingen av dessa bilar har vi kvar idag. Pontiac flottans utseende började ta form i huvudet.
En cabbe av årsmodellerna 57,58,59 skulle det bli.

To Be Continued



The StarMan story 15

 Här fortsätter berättelsen om en Pontiac dröm.

Under åren 86-87 var det mycket Crusing med vår 58 StarChief.

Men vi hade inte släppt tanken på att det skulle vara fränt med även en 57;a Pontiac och det var väl nu som
Pontiac giftet hade börjat sprida sig ordentligt i kroppen och den där känslan att leta och jaga började smyga
sig på.
Så en dag ringde en snubbe uppåt landet och berättade att han hade en ganska dålig 57 Pontiac och han
behövde pengar så var jag intresserad så....
Jag och en polare åkte upp för att kolla och för dom pengarna kunde jag inte säga nej även om den var lite
ruffig. Resan dit och alla händelser när vi for runt i en likbil för att titta på alla grejorna är en story för lägerelden.




En Pontiac Laurentian 4drHt ganska komplett och med 6cyl motor.
Tillverkad i canada.
Laurentian var Canada svaret på USAs StarChief men då mindre för att
den var byggd på Chevrolet ram med cheva motor.
Till och med framskärmarna är mindre än dom USA byggda.
Så man kan väl säga att det är en mindre kopia av StarChiefen
.



Det var ju liksom ingen rost utan bara att sätta igång och göra lite småfix.
det fattades motorhuv,kofångare bak och lite annat men inuti var den skítfin.
Hela säten o dörrsidor helt innertak och stoppad panel (inga bilder tyvärr)
det där med huven var ett aber då det bara är Canadabyggda huvar som passar

Men bara några månader senare fick jag nys om en snubbe som hade en lika dan bil
helt i delar som låg i en lada och var sönderplockad på 60-talet.
Den köpte jag också så då fick jag ihop en komplett bil pluss en jäkla massa extradelar.



Här har jag monterat på huv och provat lite kul färgkombinationer som skulle kunna bli något
i framtiden.



Ibland när andan var hög och vi hade tagit några öl så var det vilda planer på att
få igång den och vid ett tillfälle så hade jag den i garaget för ett seriöst försök men tyvärr
satt motorn som berget så jag sköt fram projektet.
Ingenting är omöjligt det omöjliga tar bara lite längre tid.

Noterbart är att 4dr ht taken är inte samma som 2dr ht taken på 57 orna.

Övrigt för denna period är att vi hade våra 3 platser i ett central garage i stan, vårt mecka garage en bit utanför stan och vårt förråd som jag hyrde i ett annat hyres hus fullt med bildelar.
Vid ett tillfälle skulle plötsligt hyran höjas på alla ställena så vi insåg att det var nog läge att börja leta efter
ett hus med stort garage eller möjlighet till att bygga.



Dags att dra till Midsommar firandet med lövad front.

Ha en bra kväll
The StarMan


The StarMan Story 14

Fortsättningen på berättelsen håller sig under 1985.

Efter ihållande kontakter med Pontiac klubben i USA och försök att dra igång en filial
här i sverige slutade med att jag startade upp en egen klubb för pontiacs.
Reglerna var ganska strikta och det var svårt att få ihop ett gäng entusiaster som både var medlem i USA och sedan skulle vara medlem i den nystartade underavdelningen.

Så hösten-vintern 1985-86 Drog jag igång Pontiac Oakland Club Sweden.
Och det var dags att börja ragga medlemmar.



I övrigt fortsatte crusandet med vår 58 starChief



A long lonely higway in the morning mist.

To Be Continued.

Backspegeln 5 "BP"



Alla har väl lite speciella minnen från någon mack som ens förädrar tankade vid eller som man själv
har trevliga minnen från.
Den mack som fanns kvar längst i den här byn var en BP mack, där man ofta hängde och kollade
in utbudet av gamla bilar, pumpade sina cycklar, sedermera mopederna och senare sina egna bilar.
Tyvärr blev det matnära och bilisten pumpar och nu är det en vårdinrättning sedan hela rasket rivits.

Bredvid ett central garage inne i stan liksom inbyggt i en annan byggnad låg en annan fin BP mack som man så småningom gjorde till sin mack, när vi bodde inne i stan men den slog också igen.

Mitt emellan byn där vi bor idag och den större staden Kristianstad låg den sista BP utposten, och det var väl den sista macken av den gamla skolan.
Det här blev det ställe man tankade på och gjorde till sin mack liksom, hit cycklade man också
på 60-talet och fick lite märken bl,a Höger märkena när vi skulle skifta körsida.
Dom allra flesta var blå men ibland fick man tag i ett rött då var man kung.

Så småningom skulle även den här macken lämna iväg BP loggan.

Jag kände mackägaren så jag lyckades tigga till mig det BP hjärta som satt på väggen utanpå macken
ett fräckt hjärta med belysning i.
Jag skulle komma förbi en eftermiddag vi bestämt och hämta det och när jag så klev in i macken så såg
han ganska moloken ut, han hade plockat ner skyllten lagt den på gräset till mig då han plötsligt hörde
ett brak någon galning hade backat rätt ut över den så att den gick i flera bitar och var oräddningsbar.

Istället fick jag en av dom stora skyllt halvorna som hängde ute  vid vägen men det var ju inte riktigt
samma sak, ibland vill man utöva oprovoserat vålld.






Så här ser macken ut idag, inte alls lika inbjudande som den var en gång, och desutom när vi skulle
tanka i söndags så var "kraftsoppan" 98 oktanen slut.

En av dom saker som var bättre förr.

The StarMan





The StarMan Story 13

Här fortsätter berättelsen om en Pontiac Freaks resa genom åren.
Nu har vi så kommit fram till den händelserika året 1985.



På glid mot okända eller kända mål.

Vår jakt på en 50-tals cabbe fortsatte och plötsligt en dag ringde telefonen det var en kille som hade
en 58 Bonneville cabbe i delar till salu. Så det bar iväg på en resa uppåt landet för att kolla
in om det var något.
Att tillägga är att vid den här tidpunkten var det skitdyrt att importera bilar och jag hade en fin Bonneville
cabb på gång i USA som skulle kosta 8000 dollar vilket idag set var skitbilligt för idag hade den kostat 80000
dollar. Men då var det en helt annan sak med importavgifter mm mm och med tanke på att en månadslön då
och idag är en rejål skillnad och jag tror att vid denna tidpunkt låg dollarn nästan på 10 an.

Det blev affär med 58 cabben här istället, med tanke på att den har stått i en hörna i garaget sen dess
hade det nog varit bättre att handla den andra från USA.
Men nu hade vi i alla fall en 5o-tals cabb men kärleken till just StarChief modellen blev starkare och starkare
så den där Bonneville cabben fick vänta. Har heller inga bilder på bilen men det var den första i landet.

.

1985 firade vi vår 5 års dag tillsammans med vår StarChief.
Den som sett orginalbrochyren för 58 känner igen posen.



Dom 3 snyggingarna hehe.

Som det begav sig på denna tide for man land och rike runt på alla möjliga
träffar och den årliga Power Meet träffen i Västerås var inget undantag.
Vi var helt inne på 50-tals grejen redan nu och vi ställde upp i nyöppnad
class på power meet.
Concourse de Ellegance, matcha kläder med bilen.



Vi fick faktist 3:e pris.

Ljusblå Rock,Roll kavaj och matchande slips, Ljusblå kofta med skärp och skor
i dito färg.

Men det hände mer 1985.
To be Continued.

The StarMan


The StarMan Story 12

 The StarMan

Så var det Måndag och dags för nästa Episod i en Pontiac resa.

Året var 1984 och vi var obotligt fast i 50.tals svängen och vi fattade ett svårt beslut att sälja vår
"Lina" som vi döpt Catalina Cabben till för vi ville ha en 50-tals cabb också, det tog inte många minuter föränn det stod en kille från Jönköping med pengar i handen och jag tror att han har den kvar ännu.
Det var med vemod vi såg när den åkte iväg.

Sen började letandet efter en cabb och vi fick korn på en 59 Bonneville cabb som verkade intresant
och täta samtal fördes men han envisades med att vilja lägga lack på bilen innan den skulle säljas
och jag erbjöd att betala lika mycket utan ny lack men icke sa nicke, och när jag fick veta färgvalet
så drog jag mig ur intressesvären.



Vi hade flyttat ihop i en lägenhet (min brud och jag, inte bilen fast man kunde tro det) med det
fasionabla gatunumret 8 vilket blev V8.

Vi hade inget meckagarage det hade blivit uppsagt så vi hade 3 platser i ett centralgarge,
det var ganska kul när man kunde vräka sig över 3 rutor vilket andra ofta påpekade.
Alla delar hade jag hyst in i ett källarföråd i en annan fastighet.
Kofångare och delar låg under sängen och lägenhetens förråd var fyllt med delar. 

Var lite jobbigt när man skulle fixa lite, då fick man sätta tändsticka i lysknappen.
Vid ett tillfälle skulle jag byta startkrans, så jag skulle lyfta ner växelådan under bilen, jag kom så långt att jag hade den tunga lådan på magen och domkraften då hoppade tändstickan ur den förbaskade knappen så jag låg en bra stund i totalmörker innan det kom någon som skulle ner i garaget och lamporna tändes igen samtidigt hade det sipprat ut en hel del olja över mig.

Jag kunde ju heller inte ropa på personen i fråga om han ville sätta i stickan för man fick liksom inte mecka där. Så så fort han försvunnit fick jag baxa över lådan till min specialgjorda vagn och sen snabbt hem och byta kläder, automatolja är inte bra som hudlotion man blir röd och inte brun.

Det blev mycket åkande på alla möjliga träffar på den här tiden och diverse rock evenemang också.

Det blev ingen cabbe det här året utan letandet fortsatte, jag jobbade i flottan och var bara hemma
på helgerna så tiden var ganska knapp också.
Jag hade börjat bygga upp ett litet kontaktnät i USA och handlade delar därifrån. På den tiden gick allt med brev och båtfrakt. Så det tog en sanslös tid men man han tänka efter.

Men 1985 blev ett händelserikt år vilket kommer i nästa avsnitt.



På väg mot något mål.

The StarMan







The StarMan Story 11

 The StarMan Story 1983

Efter att vi kommit hem från Bilsport träffen på Mantorp fortsatte vårt letande och kollande
efter en gammal pontiac och jag hade täta kontakter med killen som hde den svarta Laurentian
modellen.
Vad som inte var riktigt tilltalande var att det bara var en 6 cyl motor för det var standard i en Pontiac byggd i canada, däremot i dom USA byggda var V8 standard.

Men då ringde plötsligt telefonen en dag, det var ägaren till den Röd Vita StarChiefen vi sett i Mantorp.

Affären hade gått tillbaka för köparen hade hittat en bil  med mer hästar som jag förstod det och backat ur affären.
Priset gjordes upp och vi satte oss på planet upp till Stockholm där vi blev hämtade av ägaren.
Efter avslutad affär satte vi oss så i vår första 50:talare och gled hem mot skåne igen.



Pontiac StarChief Custom Catalina Coupé 1958.

Hela vägen hem satt min majsa tätt intill mig som man gjorde i en hel soffa och det var en härlig känsla.



Bilen kom ursprungligen från Florida och var sålld hos Wilson i Silver Spring.

När vi så kom hem framåt nattkröken började ventilyftarna låta lite och och vid oljecheck
så visade stickan tom. När jag så ringde killen vilket jag lovade när vi kom hem sa han att
han funderat på att ringa polisen för att få stopp på oss för när han bytt olja hade han bara spänt
pluggen för hand. hmm

En färd som började i dur kunde slutat i moll, som tur var kom vi hem lyckligt.
På med olja och med spänd plugg crusade vi runt i stan hela natten.



50-talets absolut fränaste instrumentpanel sitter här, designad för ett experiment projekt åt
caddillac men Pontiacs relativt nytilträdde chef kastade in den i Pontiacs 58.or.

To Be Continued

The StarMan Story 10.

 The StarMan.
Här fortsätter berättlsen om en Pontiac Frälst galnings resa.

1983 åkte vi på Bilsport Summer Meet på mantorp park och dra på trissor där träffade vi på ett par
stallkompisar och nu hade jag hört att det fans 5 stycken likadana bilar Sverige men det var obekräfdade
uppgifter.



Här lyckade jag få ihop 3 Pontiac catalina Cabbar på samma bild, tillhör inte vanligheterna.

Men träffens höjdpunkt blev inte detta.

Utan det var när vi satt och tittade på lite racing och andra bilar som crusade förbi på strippen som vi plötsligt från läktare såg en bil komma glidande och parkerade en bra bit bort.
Och precis som när jag träffade min flickvän så var det kärlek vid första ögonkastet.

 

Det var denna bil vi såg. En StarChief från 1958.

Naturlgtvis skynadade vi oss ner från läktaren för att snabbt komma fram till den röda
pärlan.

Först gången jag såg en starchief 2dr ht i verkligheten och jag var naturligtvis helsålld.



När vi så småningom fick tag i ägaren kom dråpslaget, bilen var sålld förra veckan till en snubbe
utanför stockholm.
Det var typiskt men jag hade en svart 57 pontiac på gång i Jönkpingstrakten som oxå verkade intressant.

Men hela vägen hem från träffen pratade vi om just denna fräna bil.

Och den gjorde ett oförglömligt intryck på oss.

To Be Continued




Backspegeln 4 "Performance Pontiac"

 Performance Pontiac

 Pontiac catalina 1965

På 70- och början av 80 talet så bestod streetracing av bilar som träffades på något industriområde i stadens utkant eller någon avlägsen väg stumpp som inte var allt för frekventerad av Sheriffen.

Man träffades på torget eller vid "korvalådan" och gjorde upp planerna för kvällen, det var ingen som kom dragande med sina bilar på släp eller någon annat dragracingobjekt utan hederliga Gatbilar med, breda däck,
Bytt kam, En större förgasare eller hederlig fabrikstrimmning.

Varje helg var det någon action.
Jag kommer ihåg ett tillfälle när vi skulle till grannstaden och putsa till deras så kallade heta bilar.
Vi drog iväg en karavan och på en väggstump vid ett industriområde skulle det göras upp.

Våra heta camaros, Chargers och mustanger fick bita i gräset den här gången och lite slokörade
stod vi sedan och hängde vid starten.
Då tänkte jag att det kan inte sluta så här så jag utmanade alla deras fullsize bilar men det var liksom ingen som trodde på race med fullsize.

Då stod det en kille med en Firebird Formula 400 som ännu inte fått visa vad han gått för så han sa att han
kunde ge mig en match. Sagt ok gjort.
Vi linade upp och när flaggan gick så spärrade jag lådan i 2 an och gav järnet det blev en enhjulare
men jag hade bra grepp och vi låg jämsides dom först 200 sen la jag i 3 an på 400 automaten.

Känslan var  enorm det var som Firebirden körde in i väggen catalinan for iväg som skjuten ur en kanon
och hade han inte haft kylarlocket på hade jag sugit allt vattnet ur kylaren på honom.

Väl tillbaka vid starten fick jag visa att jag bara hade en orginal 389 med 2 ports förgasare, och när jag
öppnade skuffen och visade att den var till brädden fylld med midsommarutrustningen så dånade han av.

Denna bil gick som ett skållat troll och jag gick i tankarna på en diffad axel och 4port för att ge den ännu mer
potential. Snacka om fullsize med klös.

Äran var åtrupprättad för det var detta alla snackade om i flera år efteråt.

Pontiac Power

The StarMan Story 9

 The StarMan



1982-83 Blev ett viktigt år för oss vi fattade en mängd beslut som skulle prägla vår framtid
och speciellt min.

Det gick inte att bara glida omkring och vara en riktig 50:talare om man inte körde hela linan ut
så vi beslöt oss för att skaffa en 50talare också. Naturligtvis skulle det vara en pontiac.

Vad som också växt sig starkare och starkare ja det började ju redan vid 15års ålder.
Det var intresset för Pontiac i allmänhet. Jag gick med i POCI Pontiac Oakland Club International.

Allt som det stod Pontiac på var av intresse och brochyrsamlandet tog ny fart.

Så på vintern våren var vi fullt sysselsatta med att kolla i böcker och litteratur vilken årsmodell
vi ville ha.
Sent förtiotal med fastback och lite custom, mitten på 50talet takchoppat eller orginal.
Nej vi fastnade för årtalen 57-58 och jag lite svagt 59.



Men vi hade fortfarande många glidarmil i denna skönhet.

!963 kom den här formen på karossen och den kallades genast the cokebottle shape, då man tyckte den var ritad efter en cokacola flaska. Och det enda som kan tävla med dom amerikanska bilarna
från 50 o 60t alet är en kvinnas former.

Glöm inte läsa kvällens sena inlägg i backspegeln om en händelse runt denna bil.



Miss Catalina 1982

To be Continued




The StarMan Story 8



 The StarMan


Här förtsätter storyn om the StarMan som nu även fått sin Kompanjon StarGirl.

Här fortsätter storyn om åren 1981-82 Och vår Pontiac Catalina Cabbe.

Denna catalina cabb var en dröm att köra och åka i och vi lade många mil med denna bil
till olika evenemang.
Något som dessa pontiac 389 motorer är kända för är den fabulösa bensinförbrukningen.
Längfärd låg på 1,1 liter milen.



Jag lade ner en hel del jobb på dena bil.
Lackerade underedet, Fixade till motorummet, och fixade till inredningen i mild custom stil. 
Jag satte i elhissar, elsäte, dubbelt avgasystem, och en del annat småfix.

Bilen finns även i reportage i Power Magazin 1983.

Vid denna tidpunkt fanns det 3 kända Catalina 65 cabbar i sverige varav en grön blivit sveriges snyggaste bil ett par år tidigare.



Miss Catalina 1982

To be Continued


The StarMan Story 7

 The StarMan

Nu hade jag lämnat muskelbils eran och gått in i Mild Custom Low Rider eran.

För att få ner bilen dvs lägre mot marken kapade jag framfjädrar och bak satte jag in Amazon framfädrar rätt på orginal fästena. Blev perfekt hårda och låga.

Gjorde först ett misstag när jag skull kapa till bakfjädrar innan jag hittad att amazons fjädrar var ok.
När jag skulle fixa till bakfjädrarna hade jag halva bilen inne i garaget och halva utanför. Jag kapade satte på, inte bra av igen kapade satte dit nä fortfarande för högt.
Men nu jäklar var det bra. hoppade in och körde ut bilen då satt jag och kollade rakt upp i himeln.
Det blev alltså för bra sänkning bak.

Märkte inte att jag stått med båda framhjulen i två gropar, meeeenn.
Tillbaka med orginalen igen och så småningom hittade jag ett bra alternativ då med hjälp av volvo.

Fram gjorde jag också ett misstag att kapa för mycket , så vid första försöket kunde jag bara köra rätt fram.

För att få ytterligare låg effekt satte jag på lakepipes på sidan. satte på ett fäste med ett långt spår
så jag kunde lossa rören och dra ut dom från karossen när det var dags för tvätt o puts.

Med fenton fälgar med dubbla lösa ekerkorgar blev det ett snyggt stuk.



1982: Hard Man River Cool Tuff

To Be continued.

The StarMan Story 6


 The StarMan

Här kommer fortsättningen på The StarMan Story, och en resa genom mina Pontiacs fram till idag.
Vid den här tidpunkten hade jag träffat en tjej och började Going Steady så att säga.
Den blonda tjejen med hästsvans blev min en sommarkväll i juli. 

Trots att jag var helsålld på 50-talet och bara lysnade på musik från denna period så valde jag modeller från
60-talet. (kommer ihåg en brud som stoppad in ett diskoband i bandspelaren, det slängde jag ut).

Nu hade jag siktet inställt på en fullsize bil. Skulle ha en Bonneville 65 cabbe.
Lade ut diverse trådar och så blev det napp, en handlare hittade en vettig bil i USA och jag betalade 10 laxar i handpenning men plötsligt ringde handlaren och sa att bilen blivit stulen, men han hade hittat en Catalina Cab som han skulle ta hem istället.

Jag var inte så road över detta men åkte i alla fall och kollade in bilen, en hyfsad bil med hål i golvet
taskig lack och motorn behövde en genomgång.
han skulle lacka bilen renovera motorn sen fick jag bestämma mig om jag ville ha denna, få handpenningen tillbaka eller han skulle leta upp en ny.

När bilen var lackad, motorn gick som en klocka, ny cabb, nya fälgar, och samtidigt stod ett par andra gamar och hängde runt bilen med stålar i fickan, så kunde jag inte backa ur.



1965 Pontiac Catalina Convertible

To Be Continued

Backspegeln 3 "Brylcreem"



Alla vet kanske inte att filmen Grease har fått sin namn efter Brylcreem.

Denna kräm som man har i håret för att kamma snygg frissa.

På 70-80 talet Jag använde ofta denna kräm för at få en frän 50:tals blänk i håret.
Idag mer sparasamt då man fär byta örngott varje dag, och det går åt en halv flaska schampo.

När man hade dåligt med pengar fick man hjälpa till med lite sockervatten, wella, hårspray och en midsommar
när förådet av Brylcreem tagit slut fick jag lägga in lite bregott.
Detta var ingen höjdare dagen efter då flugorna snurrade runt skallen så man blev tokig.

Kommer ihåg en kul händelse när jag jobbade i Stockholm på marinbasen så hade jag slut på
krämen och skulle in till stan för att köpa nytt och det var nog fredag också så då kunde man inte vara utan.
Av en händelse skulle en av polarna in på basens affär och handla snus, så när vi stod och skulle betala
så frågade jag majsan som hade affären om hon hade just Brylcreem.

Jag hade aldrig sett det i affären men det var mest en fråga på skoj, ni vet som man slänger ur sig.
Jovisst det har jag sa hon, va! sa jag förvånat.

Det brukar jag dela ut gartis sa hon för det är ingen som använder de längre.

Vow sa jag då tar jag gärna vad du har. hon slank bak på lagret och kom med en hel kass
med 28 TUBER. Och det var med den gamla utformningen med vit och röd tub.
Tuberna som såldes var annars helröda.

Jag var lyckligare än en tipsvinnare, en tub kostade över 20 spänn på denna tiden.



Jag har kvar en tub med orginalkartong. Suck varför sparade jag inte fler.

När jag var i Kina i slutet på 80 talet fick jag tag i BRILLIANTINE det har samma konsistens som
honung och ligger kanon. Luktar gott också.
Jag kommer inte ihåg hur många burkar jag köpte men jag har fortfarand kvar och använder det
emmelanåt.



MAXAM brilliantine.



Tidigare inlägg
RSS 2.0